Idag hade vi en gästföreläsning med CSR-managern Tiara Peña, som – ensam – jobbar med hållbarhetsfrågor på det Argentinska TV-bolaget Telefe. Telefe har ca 1600 anställda på sitt företag med en nationell kanal och flera regionala kanaler, samt många olika tv-produktioner. Som ett tv-bolag har de makt att kommunicera och sprida information till majoriteten av Argentinas invånare.
Tyvärr blev jag inte särskilt imponerad på deras 5-åriga CSR-arbete på Telefe. Vi fick se tre olika kampanjer som de hade gjort i samarbete med olika NGOs; «Mot kvinnovåld», «Underlätta för funktionshindrade» och «Använd säkerhetsbälte i trafiken». Det är inte kampanjerna i sig det är fel på (det är jättefint att donera pengar!!), men sådana projekt är ofta kortsiktiga och pågar endast i några månader. Med CSR vill man åt de långsiktiga projekten som på något sätt är integrerade och en del av busniess strategin. Ett bra exempel kan vara Nudie Jeans vars jeans alltid är av 100% organiskt material. Det är ett ihållande koncept som gör stor skillnad. Förstår ni skillnaden?
Jag förstod även av Tiara Peñas presentation att miljön inte ens var en liten del av Telefes vision om ett hållbart företag. Trots att företaget internt hade diskuterat en slogan som löd «Telefe – den gröna kanalen» kunde Peña inte ge ett enda exempel på hur de jobbade miljövänligt. Det är lätt att låta sig luras av de stora jättarna…
Samtidigt får jag ha i åtanke att jag kommer från ett land med helt annat socialt ramverk och förutsättningar än det som existerar i Argentina. Vad som för mig har varit en självklarhet tidigare i Sverige behöver inte alls vara lika självklart i här. Tiara Peña är dessutom helt själv att tampas med CSR på ett av landets största tevebolag. Som att det inte var mycket nog.

 Johanna
Advertisements

I tisdags var housemusic-festivalen Ultra i Buenos Aires. Det är en festival som turnerar och besöker flera stora städer i världen, bland annat Miami och Seoul. Vår svenska stolthet Avicii var hur som helst på plats i Argentina och jag och mina skandinaviska klasskompisar passade på att styra ihop en ordentlig fest i samband med detta sammanträffande. Så fest blev det!

(Bilkälla: nightclubber.com.ar)

(Bildkälla: exqlusiv.com)

Johanna

Passar på att ladda upp mer bilder nu när internet verkar fungera okej för tillfället!=)

Det syns tydligt hur havet tar med sig all sand från stranden

Nyfikna barn!

Hus som blev förstörda av tsunami för ett år sen under regnperioden.

De allra flesta i byn är småskaliga fiskare.

Alla dessa getter överallt!

Några fiskare berättar för oss att för två år sen låg de här stenarna på stranden ibakgrunden, numera är de alltid undervatten.

 

/Agnes

21 feb -Detta var vad ja skrev i tisdagskväll men som inte gick att posta för att internet var dåligt. Nytt försök idag!

I går kväll fick jag för mig att det var värt att äta sallad till middag och kanske få matförgiftning: sjukt korkat. Idag var vi på vår första field trip och jag hade inte velat missa det! Men som tur var så har de gått bra, bara lite medium magproblem -helt hanterbart! Och väldigt gott med lite omväxling från allt ris. Men ikväll blir det nog varm lokal mat igen; vill inte utmana ödet allt för mycket.
Field Trip idag till ett community som ligger ungefär 45m från Cape Coast längs kusten. Ju längre tid jag är här desto mer börjar ja inse hur mycket kolonisationstiden har influerat/påverkat/skapat dagens Ghana.

Först hälsade vi på stadens Cheif och hand berättade om hur havet kommer allt närmare deras hus. Hur fler hus numer är obeboeliga och hur de kämpar för att staten ska ge dem tillträde att flytta till andra sidan av deras lagoon.

P2191153

 

P2191161

 

Agnes

2174641_5123dfe2ddf2b32bc0ce9d6f

2174633_5123dffc9606ee45ab305e2a

2174658_5123e043e087c3086a27357f

2174688_5123e181e087c3086a2735b0

2174676_5123e133e087c30851fa68b9

2174679_5123e15d9606ee461ecfc823

Johanna

Igår hade jag en fantastisk utekväll tillsammans med mina vänner. Vi tog taxi till Calle Thames 878 och möttes av en port som verkade vara ingången till en helt vanlig lägenhet. 878 hette tapas-baren vi skulle till, och tydligen hade vi faktiskt kommit rätt. Innanför dörrarna var det en mysig och snygg atmosfär, Roling Stones var i högtalarna och whiskeyn var uppradad längs väggen. Vi anledde tidigt enligt argentinska mått, kl var ca 22 då.

Efter otroligt goda drinkar, tapas och varmrätt var baren full av människor och suget efter dansgolv lurade bak hörnet. Olivia hade hört talas om klubben Mandarine så vi tog siktet ditåt. Väl där gick vi igenom dansgolv efter dansgolv och hamnade tillslut utomhus, där vi dansade intill vattnet hela natten med blixtrar i horisonten. För varmt? Då var det bara att gå in och svalka av sig, det finns ju åtminstone air condition inomhus. Avslutningsvis, en fantastisk kväll och jag kommer absolut besöka både 878 och Mandarine igen!

pic_5120ede99606ee648a61fc77
pic_5120edf4e087c3119052ad63
pic_5120ede3ddf2b33585bb3fd2
pic_5120ee02ddf2b33564232993
Johanna
Igår var jag och mina klasskompisar på vår första field-trip och det var på Telecom Argentina. Vi var där för att lyssna och diskutera deras sätt att arbeta med CSR. Efter några medialunas och en kopp kaffe välkomnades vi in i konferenssalen där Cynthia Giolito, CSR-manager, höll i mikrofonen. Det är Cynthia tillsammans med fem andra kvinnor som utgör det lilla, men viktiga, CSR-teamet på Telecom. Telecom är det största telefoniföretaget i norra Argentina och har ca 26,6 miljoner användare, 16 800 anställda och 1955 leverantörer.
I Argentina har ungefär 40 miljoner invånare. Klyftorna mellan fattiga och rika är fortfarande ett problem som präglar landet. Många har ingen tillgång till internet och telefon. De människor som dör på grund av att de inte kan ringa en läkare är inga unika fall, det händer idag. Och kommer hända imorgon.
Sedan fem år tillbaka har de 6 kvinnorna på Telecom arbetat med frågor som rör deras ansvar gentemot miljön och sina argentinska medmänniskor. Cynthia menar att man måste identifiera sina intressenter och ha en ständig och öppen dialog med dem. Telecoms intressenter är då de anställda, leverantörerna, den offentliga sektorn, miljön, investerarna, kunderna och samhället.
Under sina fem år har CSR-teamet t.ex. infört arbetsdagar i hemmet för de anställda, bidragit med internet och telofoni på ett avskilt universitet och förbättrat sin hantering av elektroniskt avfall. Cynthia berättade om många imponarande avtryck och hur viktigt deras arbete är för CSR-teamet. Men när hon fick frågan om hur företagetsledningen prioriterar dessa frågorna blev hon kluven. – Inte topp-5 i alla fall. Kanske topp-10, svarar hon eftertänksamt. – Det finns så mycket kvar att göra. Den dagen vi inte längre behövs, det är då har vi uppnått vårt mål, lägger hon till.
Det var ett intressant och givande första fältstudie på Telecom Argentina. Trots att CSR-teamet har långt kvar tills deras arbete är färdigt på Telecom, har det lagt en imponerande och stabil grund. All the best.

Johanna

 Johanna

Jeg har aldri opplevd tid fly så fort som den gjør nå. Jeg har knapt fått tid til å tenke over at jeg er i India, først på bussen hjem fra Auroville på fredag slo det meg. Indiske toner strømmet ut fra høytaleranlegget og det føltes som jeg var med i en indisk bollywoodfilm. Jeg kjente at India gjør noe med meg som person, det treffer meg på en spesiell måte, som jeg ikke har følt i andre land. Jeg kan ikke love at jeg kommer hjem til avtalt dato i midten av april.

Har stått opp så tidlig flere dager den siste uka at jeg nesten tror jeg har blitt omvendt til a-menneske. Både tirsdag og fredag var jeg oppe til yoga klokken seks om morgenen på hustaket vårt (de som kjenner meg burde være veldig imponert!!), onsdag var vi oppe klokken syv for å ta på oss sariene våre og fredag var vi i tillegg til yoga på dagstur til Auroville. Auroville er en by noen kilometer utenfor Pondicherry dedikert til mennesklig samhold. Byen beskrives som følger: «Auroville wants to be a universal town where men and women of all countries are able to live in peace and progressive harmony above all creeds, all politics and all nationalities. The purpose of Auroville is to realise human unity». Auroville tilhører ingen, og dermed hele menneskeheten, noe som også er stadfestet i indisk lov. For å bo i denne byen må man være en «willing servitor of the Divine Consciousness», den guddommelige bevissthet, og det er folk fra hele verden som bor der (45 nasjonaliteter). Byen ble grunnlagt av «the Mother» som et eksperiment, hvor de prøver å oppnå «human unity» og en bærekraftig levemåte for mennesker. Konseptet virker for meg veldig spennende og kult, og jeg er veldig interessert i å lære mer om stedet og filosofien til Sri Aurobindo (som byen er bygget på). Vi fikk en omvisning på deler av området, fikk se Matrimandir (en svær «ball» dekket i gull) som er det spirituelle sentrum i byen hvor man kan dra for å meditere og søke den guddommelige bevissthet.

Vi fikk desverre ikke gå inn og se på innsiden av Matrimandir, da det er et veldig hellig sted for de som bor her. Det er dog mulig å booke en tid og dato om man vil se den fra innsiden.

Videre besøkte vi en gigantisk økologisk gård, hvor de hadde veldig masse spennende. Mathilde var spesielt høyt oppe i himmelen.

Mathilde var gira på sjokolademynte

 

 

Dette er ikke det eneste sensasjonelle/spennende som har skjedd den siste uka, på onsdag hadde vi India-day på studiesenteret hvor omtrent alle jentene hadde på seg sarier, mens guttene hadde tradisjonelle indiske herreplagg på. Vi 18 jentene på huset sto opp før sju for å få hjelp av mamarani til å ta på oss dette 6 meter lange stoffet, og da vi kom til frokost på studiesenteret ble vi passe beglodd, etter som de andre ikke har en mamarani og dermed ikke hadde tatt på sariene enda.

Etter forelesning fikk alle på sariene, og da var det tid for fotoshoots og masse svetting. Selv om sarien er Indias nasjonaldrakt (verdens eldste nasjonaldrakt som fremdeles er i bruk), bruker de indiske kvinnene sari hver dag. De vasker huset i sari, lager mat i sari, slapper av i sari, handler i sari. For min del gikk jeg konstant rundt i frykt for å tråkke på sarien og rive den av meg eller å ødelegge den. Den er kun stappa ned i et skjørt man har under, og det skal ikke så mye til for at den løsner (noe min gjorde, så måtte få hjelp til å fikse den). Fikk ellers vondt i kjeven av så mye smiling og posering, og ble i tillegg solbrent på ryggen, men det var en kjempeflott dag.

 

 

 

Seminarlederne på studiene her i Pondi; Meral og Steffi (ikke så kjempeheldig på dette bildet) til venstre er seminarlederne mine på fred og konflikt, mens Marie og Inga til høyre er seminarledere for religion og antropologiklassen. 

Etter fotoshoots og gruppebilde var det tid for lunsj, og det var ikke den vanlige lunsjen vi har – dette var mer et tradisjonelt indisk festmåltid. Alle satt på matter med et bananblad foran oss hvor vi ble servert med mye rart. Etter hvert som man spiste kom de rundt og fylte på med enda mer. Det mest kontroversielle var likevel mangelen på bestikk, for første gang ble jeg nødt til å stappe fingrene i maten for å spise. Ikke at det i utgangspunktet var veldig problematisk – det som er vanskelig er alle reglene man må huske på! Man skal kun spise med høyre hånd, maten skal opp til munnen (ikke munnen til maten), fingrene skal ikke inn i munnen (man skal på en måte dytte maten inn i munnen med tommelen). I tillegg til alle reglene satt vi litt ubehagelig og hadde på finstasen, ikke det enkleste jeg har vært med på, men sykt artig (og godt!).

I dag har jeg bodd på internettkaféer og lest på studier, en type dag jeg ser det blir mange av fremover.

Hanne

Hemma på Nana Bema hostel igen! och fy vad skönt de är att vara tillbaka. Har haft en jättebra helg men hostelet vi bodde på fick slut på vatten -antagligen för de hade 26 gäster som samtidigt ville duscha av sig alla sand från stranden. Utan vatten går de inte att spola heller… + elen gick lördagkväll och var inte tillbaka än när vi åkte vid 3 tiden idag. Ghana-style. Att komma hem, duscha, gå på en ren toa som inte stank och att inatt få sova med en fläkt känns som värsta lyxen!

Men fy vad kul att surfa! Tog lektion kl 6 (!) lördag morgon, och idag hyrde jag brädda en timme. Igår lyckades ja väl ställa mig upp på bräddan  en eller två gånger -beror på om vad som räknas som stå upp…Men idag stod jag upp på nästan alla gånger! Sjukt nöjd med mig själv;)

p2160997

p2161019

p2161003

p2161026

p2161042

p2161038

p2161043

p2161109

/Agnes