Ikväll har vi varit på alla-hjärtans-dag-teater på universitetet här i Cape coast! Det var en riktigt Ghana-upplevelse. En jätte fin stor aula, men varannan stol gick att sitta på ungefär och väldigt lååångsamt, med många pauser med musik och svart scen. Här är två glada brända tjejer på i en fullproppad buss påväg till campus.

I helgen ska vi till en grann stad och surfa! Ska tydligen vara paradis vackert, så ska bli spännande. + att vi ska ta surflektion:D

Taggar inför surfing i helgen!
Advertisements

11 februari 2013

En vecka och en natt tog det ganska exakt för min mage att börja strejka. Hemskt har det varit. Tömt kroppen på allt och nu finns det inget kvar -uttömt på energi och vill bara sova. Men peppar peppar så är de bättre nu än för några timmar sen så är positiv. Måste varit något ja fått i mig bara.

Medan jag ligger här hemma och tycker synd om mig själv är mina klasskompisar på stranden och har en spännande föreläsning om miljöpolitik.
/Agnes

10 februari 2013
Tiden går. Det här varit världens längsta vecka – antar att de är alla nya intryck och nya vänskaper.

Idag var vi och såg Cape coast’s värdlsarv -Cape coast Castle. Vilket var ett av de största centrumen för slavhandel mellan 1600 och frammåt. Hemsk historia! Äckligt ruskigt. Vackert är det ironiskt nog.

Lördags morse tog vi oss iväg till ett stället som heter Baboa – för lite frukost och Smoothie! Vilket var väl behövt! Jag och Tove försökte nämligen posta ett brev på Post office på vägen dit, men här i Ghana ska man inte räkna med att folk jobbar på en lördag -även fast de har öppet! Även fast de satt två pers i disken och dörren var öppen så kunde de INTE ta emot mitt brev! «Come back Monday!» var de ända vi fick veta. Så lite lagom sur och svettig när vi kom fram till de andra, men smoothie och frukost gjorde susen!
/Agnes
Fredag den 8 februari 2013
Breno Beach – alltså vår study center – ligger precis vid byn Breno och idag har vi hälsat och blivit välkomnade av the town Chief of Breno. Vare samhälle har en Chief, som bestämmer, lite som en borgmästare. Han är Kunglig och representerar byns själ – alltså inte alls som en borgmästare, men vet inte annars vad ja ska jämföra honom med. Han välkommande oss och tackade för de gåvor som vi hade med oss: Två flaskor Snaps och ett presentkort på cement till deras bygge av ett nytt palats till Chief. De palats han hade nu var mer bara ett vanligt hus. Förra terminen hade kulturstudier skänkt två datorer till skolan.
 

Efter ceremonin och allt välkommande gick vi runt i byn, pratade med byborna och tittade oss omkring.  Har jätte mycket fina bilder! Men eftersom inte är de snabbaste har ja bara försökt lägga ut de bästa.

Ikväll är de vår välkomstfest! Det ska bjudas på mat och dans!  Matilda, vår seminarleder, ska lära oss en lokala traditionella dansen! Tyvärr mins jag inte vad den heter, och ännu mindre kan jag stava det, så får återkomma imorgon med bilder och namn!

/Agnes

Torsdag den 7 februari 2013

Idag i skolan hade vi en föreläsning om Ghanas kultur och traditioner. Super härlig kvinna som föreläste som undervisar västafrikanska språk på cape caost university i vanliga fall. Kul och spännande att höra om de riktigt gamla cedera och traditioner, och framför allt är de häftigt hur allt lever kvar sida vid sida med de nya moderna vannorna. Som en annan föreläsare sa i måndags: ”Afrikaner är de mest splittrade folken du kan hitta”. Man blandar afrikanska traditioner med engelska traditioner hej vilt.

 Folk börjar bli lite dåliga nu. Sarah, dansk tjej, som jag bor med mådde inte alls bra idag. Bara väntar på när min mage ska börja streaka den med…

/Agnes

Fredag første veka hadde vi introdag, der vi blant anna fekk informasjon om ulikt frivilligarbeid vi kan gjere her i León. I tillegg til å stille opp sjølv kan eg spreie litt kunnskap og kanskje inspirere andre som reiser til å gjere det same.

Her i Leon kan du blant anna hjelpe dyr, barn og naturen. Det finnast sikkert mange organisasjonar du kan jobbe for, men her er dei Kulturstudier samarbeidar med i León.

Ca 10 min med taxi ifrå bysentrum finn du ein dyrepark. Ein kan kanskje heller kalle det ein forlatt dyrehage eller eit «animal shelter» (beklager, eg finn ikkje ordet på norsk i skrivande sund). Der kan du finne apekattar, vaskebjørnar, krokodiller, skildpadder, sauer, villsvin og kanskje meir. Dyra har relativt små bur har eg inntrykk av, og der er sjeldan nokon som passar på dei. Her ein dag kjøpte ein gjeng inn frukt og reiste til dyreparken for å mate dyra. Hadde eg ikkje vore så innmari solbrend hadde eg også blitt med. Dette er noko alle kan gjere. Kjøp inn avocado, mango, bananer osv og sørg for at dyra får noko å ete denne dagen. Ta gjerne med noko plastbeger du kan helle vatn i også, då vatnet i bura er grønt og ekkelt. Dyreparken har stort potensiale, men situasjonen i dag er ikkje heldig. Og nei, ein kan ikkje berre sleppe dyra ut i det fri, dei kjem ikkje til å klare seg sjølve.

Nicaragua har størst tropisk regnskog i Latin-Amerika, etter Amazonas. Denne Mangrove-skogen lid under – nettopp – hogst. Kulturstudier har sådd opp ca 100 små trer som vi skal plante ut. Dette er noko alle kan gjere.
Du kan også leige ein guide og ein liten båt og ro på elva gjennom skogen. Fantastisk oppleving for deg, og bra for skogen. Då betalar du arbeiderane slik at dei ikkje treng å skade skogen for å få inntekt.

Barrilete er namnet på eit prosjekt for barn etter skuletid. Barn som kanskje ikkje har nokon (trygg) stad å gå etter skulen. Ei hyggelig dame tar imot små ungar tidleg på dagen og større ungar på ettermidagen. Vi kan besøke dei og leike med ungane eller hjelpe dei med lekser. Dette skal eg absolutt gjere, så eg blir nuk å skrive eit anna innlegg om Barrilete seinare. Eg får praktisere spansk, eg blir kjend med små nydelige skapningar, eg kan kanskje hjelpe dei med noko lekse, eg får god erfaring til læraryrket og forhåpentligvis kan eg helpe dei på nokon måte. Eg ser for meg at dett blir ein ypperleg vinn-vinn situasjon. Vi har fått beskjed om at ungane blir knytta til oss, så vi må besøke dei regelmessig dersom vi i det heile tatt skal vere der.

Aspanicasole er eit senter for ungar med kreft og kreft-overlevande. I begynnelsen av april tek vi i Kulturstudier med oss alle desse ungane til ei rolig strand og tilbringer dagen med dei. Vi skal leike med dei, grille, prate og kose oss. Mange av ungane har ikkje ein gong sett havet før. Vi studentane samlar inn eit visst beløp som dekker denne dagsutflukta, og resten av pengane går til Aspanicasole.

Ute ved stranda finnast det nursery for havskilpadder og klekkeri for egga. Det er ikkje sesong for dette no, så vi fekk ikkje så mykje informasjon om opplegget. Men samarbeidet med Kulturstudier er visst ganske nytt og må arbeidast litt meir med før det fungerar optimalt.

Faktisk treng du ikkje gjere så mykje meir enn å besøke landet for å hjelpe. Nicaragua er det nest fattigaste landet i den vestlige sfæra, og berre det at du oppheld deg i landet og legg igjen pengar hjelper. Ved å kjøpe ting og tang, ete ute på restaurant, ta taxi/buss, ta dansetimar, betale deg inn på utestad, tipse kelneren – ALT du gjer bidreg, blant anna til å oppretthalde arbeidsstadar. I tillegg kan du inspirere andre til å reise til Nicaragua, så bidreg dei også. Vi er no ca 70 studentar her nede som alle på ulike måtar bidreg til å oppretthalde næringslivet. Så enkelt kan det faktisk vere.

Bilete frå dyreparken, Barrilete, dagen med Aspanicasole og mangroveskogen kjem når eg har besøkt dei.

Carina

Sykling på venstresiden i indisk trafikk på mørk kveldstid på min rosa sykkel er noe helt annet enn å sykle i Vietnam eller i Norge. Det går fort fort fort, ringeklokka klirrer i ett sett i takt med tutingen fra biler, motorsykler og rickshawer. På vei hjem nå i kveld havnet vi i en trafikkork i de smale gatene i den franske delen av byen, hvor vi bor, hvor den var en svær buss som prøvde å snu i et lite kryss. Biler over alt, lite belysning i gata, vi sneik oss mellom biler og motorsykler og kom oss gjennom kaoset med livet i behold. Det er en risikosport som er veldig spennende, elsker å gå i ett med denne tidvis galne trafikken.

Dagene flyr av gårde som aldri før, fullstappet i forelesninger, seminarer, middager, shopping og lesing. Vi har hatt velkomstmiddag med alle 80 studentene, badet i det indiske hav (eller, de andre har mens jeg har vassa, må vente enda ei uke og litt til for at tatoveringen skal gro) og blitt solbrente. På onsdag hadde vi sarishow her på huset hvor ei dame viste frem mange ulike typer sarier, og to dager senere var det tid for å kjøpe sari selv til indiadagen vi skal ha på skolen kommende onsdag. Vi var en gjeng på fem jenter som sykla til sentrum og ruslet rundt i noen svære butikker med uendelige stoffer, farger og mønstre, før vi møtte på noen kjente ansikter fra studiet som var på sarishopping med hun som hadde vist frem sariene to dager tidligere. De hadde alle fått fiksa sarier til seg selv, så Manisha (saridamen) tok oss med på markedet og på null komma niks hadde vi sarier alle fem. Jeg sto mellom to stykk, en sennepsgul og en grønn, så da hun sa «finish now??» og Ingvild sa «ta begge!!» kjøpte jeg plutselig to sarier. Vi fikk tatt mål og valgt ut stoff og farger til blusen som skal være under sarien, totalt betalte jeg hele 250 kroner for to fulle sarier. På tirsdag skal vi hente det ferdige resultatet, og jeg gleder meg som en unge!

Jeg kjøpte blant annet den gule som Manisha holder

I går hadde vi rebusløp i byen med nesten alle studentene, hvor vi ble inndelt i lag, raste ned trappa fra fjerde etasje, stappa alle fem på laget inn i en rickshaw og raste av gårde mot første post. Det var syv poster/steder i byen vi skulle innom, ta bilde med alle lagmedlemmene og finne bokstaver fra spørsmål som til slutt skulle ende opp i et ord. Vi fikk svetta godt, der vi raste gjennom markeder, opp og ned trapper og satt oppå hverandre i rickshawen. Svettinga var ikke forgjeves, for vi vant!

 

 

 

Alle bildene fra rebusløpet er Mathilde sine

Ellers leser jeg Bridget Jones som jeg kjøpte for 10 kroner og smører meg iherdig med solkrem, myggmiddel og tigerbalsam. Spiser indisk mat og idoform, drikker pasjonsfruktjuice fra Nilgiris (supermarkedet i byen) og dusjer gjerne flere ganger daglig på vårt megastore bad. Kyr i gatene er ikke lenger unormalt eller rart, og hver kveld sovner jeg til kråkeskrik og katteskrik.

Hanne

Vi har inget internet på verken study centrer eller hostlet. Men de ska tydligen få igång internet här till på måndag. Nu använder jag min Ghanesiska telefons internet, funkar helt okej, men ohållbart i längden. Så här kommer en snabb uppdatering på allt som har hänt sen i fredags.

Från Knivsta, Svergie, till Cape caost, Ghana, på 26timmar.

Det kändes som vi aldrig skulle komma fram. Åkte från Knivsta 10.00  framme på hostlet 12.15 ett dygn senare. Träffade två svenska tjejer som går samma kurs som jag på Arlanda, så hade iaf sälskapp. Det var som att vi befann oss i ett hål i tiden, som att tiden stod still, och vi skulle aldrig komma vidare.  Men så äntligen landade vi på Accra flygplats. Jag kom igenom visum kontrollen gratis! Vilket inte alla gjorde… Sen väntade 3h bussresa innan vi var framme. När jag hade kommit in i mitt rum somnade direkt utan att hinna fundera på var jag hade kommit.

Ghana

Människorna här är så härliga! Vill alltid hjälpa och vill prata. Även fast de känns som att de inte borde vara första gången de ser vita människor beter de sig som om det var. När man går på stan ropar de:”Boni” och pekar på den. Barn kommer fram och vill känna på huden. ”Boni” betyder ”vit man” eller ”manen från horisonten” eller något liknande. Allt är så väldigt annorlunda från ”lilla Knivsta».

Study center

Vi har vårt klassrum på en strand. Bokstavlig talat! Sand underfötterna under föreläsningarna.

Här äter vi frukost och lunch varje vardag! Bra start på dagen helklart!

Tove håller i kameran och lyckas fånga precis när en stor våg kommer in!

Här ser man hur långt stranden sträcker sig! åt andra hållet ligger den lilla byn som  studie centret ligger i.

Self-study time spenderas så här! Bra sätt att plugga tycker «lilla Knivsta».  OBS Tove på bilden  -jag har INTE köpt en sånt keps -just so you know.

Mitt klassrum de närmaste 10 veckorna.

Uppdaterar snart igen! Ha  de fint!/Agnes

 

Allt klart! Så klart de blir i alla fall. Om en timme är jag på Arlanda. Den här sista veckan har gått alldeles för snabbt! Nu bär det av.

Nu är det 5 timmar till Istanbul som väntar och sen nästan 10 timmar väntetid innan planet mot Accra och Ghana går vid  3 tiden imorgon eftermiddag. Jag landar i Accra  20.20 om allt går som de ska och sen är det bara 3 timmar bussresa kvar innan jag är framme i Cape Coast.

Håll tummarna för att hela resan går som den ska nu!

Ses i maj!
/Agnes

Hverdagen er så småt ved at ramme her i Hoi An hvilket faktisk er rigtig rart. Den sidste uge har været mere rolig end de første to da vi så småt er begyndt at kende hinanden bedre, samt kende byen og de hyggelige og billige spisesteder, hvilket giver et mere afslappet miljø.

 Den sidste uge har undervisningen stået på fattigdom og udvikling. Vores underviser er en kvindelig lektor som er fløjet ind fra England. Det er fedt at have en engelsk forelæser så både det vi læser, hører og taler er på engelsk i forhold til derhjemme. Derudover inddrager hun os i undervisningen gennem små gruppediskussioner og lege. I onsdags brugte vi f.eks. hele dage på et handelsspil hvilket var både sjovt og lærerigt.
I fredags var der boat raise. Mr. Vinh som er vores kontaktperson, når det handler om alt andet end undervisningen, havde fået arrangeret at vi kunne deltage i begivenheden hvor vi kunne have en studerende med i hver båd (10 i alt) og dermed være en del af de lokale landsbyers hold. Det var virkelig underholdende og en meget seriøst konkurrence for de enkelte både.
Udover det havde Mr. Vinh også arrangeret, at vi kunne komme ud til en form for grønsagsfestival lørdag morgen. Vi valgte derfor at have en stille fredag aften så vi var friske til næste dag. Festivalen var kun 10 min væk på cykel. Da vi kom startede der en lille ceremoni og senere var der konkurrencer i at lave lokalt mad og plante afgrøder hurtigst. Det var sjovt at se og have noget at stå op til. Med Mr. Vinh får vi mulighederne for at se og opleve ting som normalt ikke muligt for turister.
Lørdagen aften stod på fest og karaoke – Vi er jo i Asien og alle på studiet deltog 🙂
Næste weekend står på 2 dags tur i Hue som ligger ca. 4 timer væk i bus, hvilket jeg vil fortælle om i næste indlæg.

 

Der bliver gjort klar til Boat Raise i Hoi An

Boat Raise er ved at starte. Vi deltog med en studerende i hver båd

Redningsbåd i tilfælde af at en båd skulle synke. – Det skete 🙂

Ceremonien lørdag ved grønsagsfestivalen

Kvinde i marken

Vandkanderne skal være store her!

Til grønsagsfestival – En smule træt.


Konkurrence i hvor hurtigt man kan plante grønsager.

Læsning til en ny uge i hængekøjen.

Monique