Idag är det fredag. Vi i spanska 2 gör slutuppgiften i didaktik, hålla en lektion på 45 minuter för spanska 1. Jag har precis haft min lektion, det gick fint. Jag och Stian hade tre elever. Vi lyssnade på Manu Chao och pratade om musik. Det är skönt att vara klar med didaktiken. Den skriftliga examen är om en vecka, men trots att det är tentaperiod är allt lika lugnt som vanligt på Monkey. Det går liksom inte att vara stressad här. Luften står stilla, solen steker, svetten rinner, städdamerna går runt och sopar, folk ligger i hängmattorna och gungar och allt är bra.
Monkey är mysigt och det är fint att bo här. Tycker om att vakna på tisdagsmorgnarna och veta att det väntar nygräddade pannkakor till frukost. Höra Rogér gå runt och vissla och sjunga för sig själv. Tycker om städdamerna som alltid är så snälla och glada. Som tvättar mina kläder gratis och viskar att jag inte ska säga något, viker lakanen till rosetter och hjärtan och bjuder på mango.
Jag tycker om våra små husdjur här. De små ödlorna som springer runt i på väggarna. Tycker om att titta på dem i taket när jag duschar. På kvällen tycker jag om att lyssna på dunsandet av mango som faller ner från träden. Tycker om att sitta i hängmattan och borsta tänderna. Tycker om sekunderna då fläkten roterar över min säng.
Alla de där stunderna då man förvånas över hur mycket det går att svettas. Att bli helt blöt bara genom att sitta stilla i skuggan. Eller efter ett spinningpass då det svider i ögonen av svett. Känslan att ställa sig i en kall dusch efteråt. Tycker om kvällarna när allt blir svalt och man kan tänka igen. Att aldrig behöva frysa. Att kunna bada varje dag. Dyka under jättevågorna i Stilla havet. Sluta bry sig om att det alltid är sand överallt.

Jag tycker om den här staden. Jag tycker om att hitta här. Tycker om att veta var det är bäst att äta frukost eller vilken som är den godaste pizzan. Tycker om att gå runt på gatorna och känna igen folk jag ser och vara tjenis med taxichaufförerna.
Tycker om stunderna när man plötsligt förstår något med spansk grammatik. Känslan av att ha en konversation på spanska och tycka att det är enkelt. Sedan finns alla frustrerande stunder med konjunktiv och verbanalys då jag hatar det här språket, men då kan jag alltid gå över till svenska ett tag. Eller tänka att jag har i alla fall typ lärt mig norska.
Tycker om att sitta och plugga och plötsligt se en kolibri fladdra runt bland blommorna. Som just nu. De är för små och snabba för att fångas på kort. Världens minsta fågel. Blåmesar är också fina, men det är något visst med kolibris.Erika

Reklamer