Livet här är lätt. Som Kulturstudierstudent lever man i en liten behaglig bubbla av spansklektioner, strand, sol och billig öl och rom. Det är lätt att glömma att Nicaragua är ett av de fattigaste länderna i Latinamerika. Men i Managua i helgen kom små pojkar fram för att tvätta vindrutorna när det var rött och tittade sedan in i bilen med stora, bedjande ögon. Tänker på Sverige där hela landet rasar när ett barn utan biljett tvingas gå av tåget eller en pojke blir kvarlämnad efter en innebandymatch. Det är konstigt att det kan spela så stor roll var man föds.

Det är mycket som är annorlunda här, men det som är så fint med att resa är att upptäcka och uppleva massa nytt och spännande och samtidigt inse hur bra det är hemma. Jag klagar över värmen varje dag, men egentligen älskar jag så klart att aldrig (faktiskt aldrig) behöva frysa. Finns ändå stunder då jag gärna skulle ha en snödriva utanför dörren att rulla mig i. Det gäller att uppskatta det bästa med varje ställe. Fast Nicaragua ger mig hittills inte mycket att sakna. Det jag brukar längta efter utomlands är mat (frukost). Men här får vi nygräddade pannkakor, gröt och världens godaste frukt serverat på morgonen. Så till och med en kräsen frukostmänniska som jag blir nöjd. Hittade faktiskt filmjölk i affären idag och ryktet säger att det finns knäckebröd i Costa Rica. Så allt bra. Det går att överleva utan Ikea.

Erika

Advertisements