Igår var vi i Ghanas största guldgruva i Obasi. Det började med några föreläsningar om stället, säkerheten och community-sarna omkring dem. Sedan fick vi ta på oss skor i storlek 43, blåa rockar, hjälm och ett riktigt, riktigt tung bälte med nån slag syrebehållare på.

Vi gick ner 800 meter ner i marken till våning åtta. Det var kolsvart, blåsigt och riktigt läskigt, vi hörde hur de sprängde nere i gruvan. Där nere fick vi se hur de tränande till att bli gruvarbetare och riktigt guld.. I gruvan fanns det 52 våningar, 5000 meter ner i marken eller nått sånt. Förstå att jobba 8 timmar om dagen på 5000 meter djup. Det producerade mer guld än vad man kan bära per dag som flögs dagligen till Syd Afrika i helikopter eller i ett litet plan. Och på gruvområdet fanns det många fina bilar parkerade.
Snygga Katrine tar en banan.
Efter det åkte vi till en när liggande by(community) för att pratat och ställa lite frågor till Cheifen och hans följe om hur gruvan påverkar dem. Intressant när storyn var tvärtemot vad de som jobbade i gruvan just hade berättat för oss.. Inte alls några positiva påverkningar och guldet gynnar inte människorna eller landet Ghana direkt.

Cheifen och hans vänner.

Obrunis på mötet.


Självklart Scchnaapsen och de häftiga skorna!
Vädret är fortfarande disigt, har varit det i en vecka nu.. Det finns något som kallas Harmattan, som är en dammig, kall vind som blåser in över Afrika runt December varje år. I år var den inställd som Emma säger och verkar ha kommit nu, fast utan sin kyla.. Skrämt i väg solen har den i alla fall gjort!

Små killarna klättrar upp i palmen och hämtae coccos nötter.
Xxx

– Disa og Danielle –

Advertisements